Söndagens premiärmil gjorde inte mycket väsen av sig i benen, i måndags kändes det möjligen lite stelt men i tisdags var jag helt ok och sprang ett lite längre distanspass, 14,5 km i 4:50-tempo. Sedan vila på onsdagen och igår skulle jag springa någon form av kvalitet. Efter att ha funderat fram och tillbaks på vilken typ av pass jag skulle springa så bestämde jag mig till slut för att köra lite fartlek för första gången på evigheter. Det var kallt och blåsigt men kul, ungefär 9 km fartlek med tempo från 3:40-4:15 (plus pausjogg i 4:50-tempo) med sträckor från 500 till 1500 meter. Totalt knappt 15 km och inte mycket att skriva hem om.
Men. I morse vaknade jag tidigt och insåg att jag knappt kunde röra mig. Min första tanke var att jag hade skadat mig, men efter en stund insåg jag att jag hade fått gammal hederlig träningsvärk, främst i baksida lår och i vaderna. Jag tror inte att jag haft träningsvärk sedan jag sprang maran i höstas, och kan inte alls fatta varför jag fick det nu helt plötsligt. Jag sprang inte snabbare igår än vad jag gjorde i söndags, möjligen var det lite mer kuperat. Kanske har jag på något outgrundligt sätt hittat ett sätt att springa som jag inte alls är tränad för? Men som alltid när man har träningsvärk så känns det lite bitterljuvt, det gör ont fast på ett bra sätt.
Men. I morse vaknade jag tidigt och insåg att jag knappt kunde röra mig. Min första tanke var att jag hade skadat mig, men efter en stund insåg jag att jag hade fått gammal hederlig träningsvärk, främst i baksida lår och i vaderna. Jag tror inte att jag haft träningsvärk sedan jag sprang maran i höstas, och kan inte alls fatta varför jag fick det nu helt plötsligt. Jag sprang inte snabbare igår än vad jag gjorde i söndags, möjligen var det lite mer kuperat. Kanske har jag på något outgrundligt sätt hittat ett sätt att springa som jag inte alls är tränad för? Men som alltid när man har träningsvärk så känns det lite bitterljuvt, det gör ont fast på ett bra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar