Nu börjar det tamejtusan bli barmark på hela min standardrunda! Det är bara några hundra meter i början och på slutet som fortfarande är istäckt, i övrigt är det faktiskt till 90% fritt från alla vederstyggliga former av vatten. Det firade jag igår genom att springa ett vanligt distanspass i något som nästan skulle kunna kallas marafart bara för att det var kul.
I övrigt har jag försökt få in två fartpass de senaste veckorna, ett tröskelpass på 5-7 km och ett intervallpass med tusingar eller tvåtusingar. Alla fartpass hittills har varit på löpband, så jag är lite osäker på hur jag egentligen ligger till. Jag upplever inte, som många andra, att det är lättare att springa på löpband än att springa ute, men man kan ju ändå inte vara säker på hur bra eller dåligt kalibrerade de är. Hur som helst har jag sprungit tröskelpassen i ~4:08 min/km-tempo och intervallerna i ~3:52 min/km-tempo. Om det stämmer med verkligheten känns det bra.
Och därav rubriken på det här inlägget. Imorgon tänker jag nämligen springa 3 (eller kanske 4) x 2000 m utomhus i 3:50-tempo. Funkar det så anser jag mig ha en bra chans att klara sub 40 redan på Premiärmilen om knappt tre veckor. Om det inte går kommer det nog däremot att bli svårt. Jag är nästan lite pirrig inför morgondagen...
Förutom lite mer fart har jag dessutom hunnit med att få till lite vettiga långpass de senaste veckorna. Vårens huvudmål är tveklöst Stockholm marathon, och det är inte så vansinnigt många veckor kvar nu. Jag har sprungit långpass i princip varje vecka hela vintern, men det har fram tills för några veckor sedan varit "korta" långpass, 18-20 km. Senaste veckorna har jag däremot ökat längden lite, så nu har jag avverkat ett på 24 km, ett på 27,5 km och ett på 30 km, alla tre i lugnt tempo (dvs 5:00 - 5:10). Jag vill nog gärna få till åtminstone 4-5 stycken till på runt 30 km innan maran, helst några med lite fartinslag också, men det borde jag hinna få till.
Det går bra nu :)
I övrigt har jag försökt få in två fartpass de senaste veckorna, ett tröskelpass på 5-7 km och ett intervallpass med tusingar eller tvåtusingar. Alla fartpass hittills har varit på löpband, så jag är lite osäker på hur jag egentligen ligger till. Jag upplever inte, som många andra, att det är lättare att springa på löpband än att springa ute, men man kan ju ändå inte vara säker på hur bra eller dåligt kalibrerade de är. Hur som helst har jag sprungit tröskelpassen i ~4:08 min/km-tempo och intervallerna i ~3:52 min/km-tempo. Om det stämmer med verkligheten känns det bra.
Och därav rubriken på det här inlägget. Imorgon tänker jag nämligen springa 3 (eller kanske 4) x 2000 m utomhus i 3:50-tempo. Funkar det så anser jag mig ha en bra chans att klara sub 40 redan på Premiärmilen om knappt tre veckor. Om det inte går kommer det nog däremot att bli svårt. Jag är nästan lite pirrig inför morgondagen...
Förutom lite mer fart har jag dessutom hunnit med att få till lite vettiga långpass de senaste veckorna. Vårens huvudmål är tveklöst Stockholm marathon, och det är inte så vansinnigt många veckor kvar nu. Jag har sprungit långpass i princip varje vecka hela vintern, men det har fram tills för några veckor sedan varit "korta" långpass, 18-20 km. Senaste veckorna har jag däremot ökat längden lite, så nu har jag avverkat ett på 24 km, ett på 27,5 km och ett på 30 km, alla tre i lugnt tempo (dvs 5:00 - 5:10). Jag vill nog gärna få till åtminstone 4-5 stycken till på runt 30 km innan maran, helst några med lite fartinslag också, men det borde jag hinna få till.
Det går bra nu :)
Tack för uppdatering!
SvaraRaderaSpännande, jag följer utfallet med intresse då även jag förlagt alla kvalitestpass på löpband under februari, inte heller jag tycket det är så mycket lättare men facit får vi snart med löpning ute!
Ingen större skillnad i ansträngning för mig visade det sig. Kanske en liten aning jobbigare ute, men det skulle lika gärna kunna bero på att det är jobbigare att andas kall luft.
Radera