Det är svårt att variera rubriken kring temat halsont i all evighet

En antibiotikakur som jag fick förra veckan gjorde ingen större skillnad, jag har fortfarande ont i halsen. I förrgår trodde jag i min enfald att jag kände mig bra och stack ut på en väldigt kort (4 km) och försiktig runda för att testa. Förutom att det var extremt deprimerande att inse hur mycket kondition jag tappat under de sju veckor jag haft det här eländet så var det även deprimerande att jag förstås som vanligt fick ont i halsen igen ett par timmar efter att jag kommit hem.
Nu är jag iaf remitterad till en öron-näsa-hals-läkare och hoppas att det inte tar alltför lång tid innan jag får en tid. Om det mot all förmodan skulle ha blivit bättre av sig själv innan dess tänker jag inte röra ett finger (eller ben) förrän jag känt mig 100% frisk i minst två dagar. Det här är tråkigare än jag hade kunnat föreställa mig...

Rapport från en hals

17 dagar sedan jag sprang senast och fortfarande ont i halsen. Kul. I fredags blev jag dessutom magsjuk och kräktes ett par gånger. Jag hoppades så smått på att lite magsyra kanske skulle ta död på vad det nu är som invaderat halsen och i lördags och söndags kändes faktiskt halsen lite bättre. Igår råkade jag däremot småjogga femtio meter för att skynda mig att hämta telefonen som jag glömt hemma när jag skulle till jobbet. Det var uppenbarligen inte så smart eftersom halsen nu är usel igen.
Jag hoppas på att kunna få till åtminstone ett pass innan premiärmilen, det hade varit kul att klara den under timmen.

På halsfronten inget nytt

I lördags struntade jag i att halsen inte var helt bra och sprang ett kort pass (7 km) ändå. Det skulle jag uppenbarligen inte gjort eftersom jag har varit riktigt risig i halsen sedan dess, haft feber till och från och nu börjar jag känna ett tryck i öronen också. Håller jag kanske på att bli ett öronbarn på gamla dar?
Hur som helst ska jag gå till vårdcentralen imorgon och tvinga fram någon form av diagnos, har jag tur är det kanske bakteriellt så att jag kan få antibiotika. Har jag otur är det inte det och då vet jag inte vad jag ska hitta på, fortsatt vila är väl antagligen både det bästa och det tråkigaste alternativet.