"Tävling på gång!", sa kroppen

Igår sprang jag 8 km. Det är inte så långt. Tempot låg på strax under 5 minuter per kilometer. Det är inte så snabbt. Idag har jag träningsvärk i låren. Det är inte rimligt.
Kroppen beter sig i vanlig ordning helt irrationellt inför tävlingar så jag känner mig inte orolig. På lördag ska det springas marathon!

Maraträning

Idag utförde jag i princip all relevant maraträning som jag kommer att göra inför min maradebut. Ett rejält långpass som var tänkt att vara 30 km men blev  drygt 32 km eftersom jag sprang lite fel på ett ställe. Nästan 8 km längre än det längsta jag någonsin sprungit tidigare och det första riktiga långpasset sedan Stockholm halvmarathon för en dryg månad sedan.

Kan det verkligen räcka som förberedelse? Inte vet jag, men det kändes åtminstone väldigt bra idag. Jag försökte ta det lugnt men benen trummade på lite snabbare än jag hade tänkt, och till slut blev det ett snittempo på 5:03. Jag märkte inte av någon vägg vid 30 km som man hört talas om, men den kanske hade kommit vid 33 km...

Baserat på min miltid så säger McMillan att jag ska springa en mara i 4:33-tempo. Eftersom jag inte är ett dugg maratränad så är det naturligtvis en utopi att jag ska kunna kunna springa en hel mara så fort, men baserat på dagens pass så känns en totaltid under 3:30 (dvs 4:59-tempo) inte helt omöjligt.

Inget sub 40 men PB som vanligt

Idag var det Hässelbyloppet och säsongsavslutning för många, och så även för mig var det tänkt innan Österlenmaran dök upp för någon vecka sedan.

Precis som jag misstänkte efter att det inte känts hundra på de senaste träningspassen så var jag inte ens nära att klara sub 40 idag, men jag är ändå ganska nöjd med loppet. Jag fick en bra plats långt fram i fållan och upplevde inte någon egentlig trängsel, åtminstone ingen som i någon större utsträckning påverkade min löpning. Allt kändes också riktigt bra till en början, och min plan att springa i strax under 4:00-tempo kändes helt ok. Strax innan femkilometersmarkeringen började jag däremot få kämpa för att hålla tempot, och även om jag passerade 5 km på närmast perfekt tid (19:55) så insåg jag redan där att det inte skulle bli någon sub 40 idag. För att inte spränga mig försökte jag inte ens springa i 4:00-tempo längre utan sprang bara på i ett tempo som jag kände att jag skulle kunna hålla in i mål. Backen vid Hässelby slott kändes lika orimligt jobbig som ifjol och den kilometern gick på 4:18, i övrigt lyckades jag hålla ett skapligt tempo och kom i mål på 40:52. Långt från sub 40, men ändå pers med 49 sekunder och nästan tre minuter bättre än ifjol.
Jag är helt nöjd med mitt lopp, sub 41 var min "plan B" och det känns helt ok.
Efter loppet bytte jag några ord med Lennart som slog dubbla pers idag, dubbelt grattis till det :)

Om jag summerar mina millopp från oktober i fjol till idag ser det ut så här:

2011-10-01 (Sicklaloppet)	44:41
2011-10-16 (Hässelbyloppet)	43:37
2012-03-23 (Premiärmilen)	42:50
2012-05-23 (Milspåret)	DNF (sjuk)
2012-08-18 (Midnattsloppet)	42:34
2012-10-01 (Sicklaloppet)	41:41
2012-10-14 (Hässelbyloppet)	40:52

Sex genomförda lopp och i snitt en förbättring per lopp med 46 sekunder.  Om man extrapolerar den här trenden så kommer jag alltså att missa sub 40 med 6 sekunder nästa gång. Typiskt ;)

Nu ska jag tillbringa de tre närmaste veckorna med att förbereda mig för mitt livs första marathon. Gott om tid.

Det här kommer helt säkert att gå åt skogen

Sista intervallpasset innan Hässelby gav ett sämre besked än jag någonsin hade befarat. 2 x (3 min + 2 min + 1 min) i miltempo med en minuts gåvila var tanken, och även om det gick lite snabbare än tänkt (3:55. 3:50, 3:45, 3:58, 3:52, 3:38) så har jag med tanke på hur det kändes inte längre några som helst förhoppningar om en bra tid i Hässelby. På uppvärmningen kändes 5:15-tempo nästan övermäktigt snabbt, och stegringsloppen innan intervallerna gick knappt ens i styrfart. Det var stelt och tungt och kantigt och flåsigt och mjölksyra redan på första intervallen. På nedjoggen kändes det som om sista kilometern hem aldrig skulle ta slut.
Antingen håller jag på att bli sjuk eller så har kroppen bestämt sig för att mörka formen. Jag hoppas fåfängt på det sistnämnda.

Det svänger fort...

I torsdags sprang jag tusingar, precis som jag brukar göra en dryg vecka innan ett millopp. 7 x 1000 @ 3:48 med 1 minuts ståvila på Enskede IP var visserligen jobbigt, men inte så överjävligt jobbigt som tusingar kan vara ibland. Efter passet kände jag mig väldigt tillfreds och sub 40 i Hässelby kändes inom räckhåll.
I lördags var det dags för en kort snabbdistans. 5 km i 3:58-tempo kändes väldigt mycket jobbigare än jag hoppades och plötsligt så kändes sub 40 i Hässelby närmast utopiskt.  Från att i torsdags ha trott att jag hade åtminstone 50% chans att klara sub 40 så tror jag nu att jag har max 20% chans. Det är tom så illa att jag tror att det finns en risk att jag inte ens kommer under 41 om jag satsar på 40. Vi får se vad jag satsar på på söndag.
Annars har jag mestadels fokuserat på min maradebut den 3:e november. Jag har bestämt mig för att köra hela sträckan på Österlenmaran och har letat träningsupplägg som gör att jag ska kunna klara att förbereda mig för en mara på tre veckor... Det jag kommit fram till är att jag ska springa ett rejält långpass (~30km) två veckor innan loppet och i övrigt köra en normal uppladdning. Eftersom jag inte har någon koll på hur snabbt man kan förväntas springa en mara när man inte är riktigt tränad för den så tänker jag sedan springa själva maran i ett bekvämt tempo, vad det nu kan tänkas vara. Jag har ju visserligen koll på hur kroppen funkar på pass upp till 25 km, men eftersom det sägs att en mara inte börjar förrän vid 30 km så ska det bli väldigt spännande att se hur man reagerar.

Oväntad maradebut?

Oj, jag råkade nyss anmäla mig till Österlen Marathon om exakt en månad, dvs 3:e november! 
Det kommer ju inte direkt att hinnas med någon seriös maraträning, men om man plötsligt blir varse att det ska springas ett helt nystartat marathon med en bansträckning som går mindre än 20 meter från vårt sommarhus en dag när vi ändå planerat att vara där så kan man inte gärna låta bli att anmäla sig. Självklart blir det full satsning på sub 3h ;)
Det finns en möjlighet att springa bara en halvmara också och det är väl det jag borde göra egentligen, men samtidigt kan jag inte komma ifrån att det skulle vara riktigt coolt att köra en hel mara lite oväntat bara sådär...
Arrangörerna säger att det är ok att vänta med att bestämma sig för om man ska springa hela eller halva ända fram tills starten går, så det finns lite tid kvar att fundera. Just nu lutar det onekligen mot att jag är sugen på hela. Skapligt oväntad maradebut i så fall.

Snabbdistans -> sub40?

Jag tror att jag generellt sett har sprungit för lite tröskelpass och snabbdistans jämfört med intervaller, och troligen är det en del av anledningen till att jag stumnade så extremt i halvmaran senast. Därför har jag inför Hässelby sprungit flera tröskelpass och snabbdistanser, senast nu i lördags. Av olika anledningar blev det den något udda distansen 6,5 km vilket tog 25:43, dvs 3:57-tempo. Det var ingen maxinsats men inte långt ifrån, kanske hade jag klarat en km till i samma tempo. Eftersom jag fortfarande var lite seg i benen efter de långa intervallerna jag kört några dagar tidigare så är jag fantastiskt nöjd, och med detta i ryggen vågar jag sätta det (kanske i vanlig ordning överoptimistiska) målet sub 40 på Hässelbyloppet. Man måste ju spänna bågen!