onsdag 30 november 2011

Halsjävel...

Förra veckan sprang jag ett distanspass på onsdagen och fick som ett brev på posten ont i halsen igen på kvällen. Igår, sex dagar senare, kände jag ingenting och vågade mig ut igen. Naturligtvis fick jag ont i halsen igen. Jag börjar bli trött på det här nu.

måndag 21 november 2011

Får man kalla det långpass på riktigt nu?

Igår tänkte jag springa 16 km, men till slut visade det sig att jag mätt fel så att det blev lite drygt 18 km som jag tog mig runt på 1:37 (5:24 min/km). Det är det längsta jag någonsin sprungit, och eftersom det tog mer än 90 minuter kvalificerar det sig enligt vedertagna definitioner som ett riktigt långpass. Kul att man fick göra det också. En halvmara på 1:35 eller så känns plötsligt löjligt enkelt, bara tre km längre och en tempoökning på knappt 1 min/km, lätt som en plätt ;)
Mindre kul däremot att min sega förkylning kom tillbaks i morse med förnyad kraft. Eller förkylning vet jag inte om man kan kalla det egentligen, jag är inte ett dugg snorig men det känns ungefär som om jag svalt en tennisboll som fastnat i halsen och det kan inte vara bra. Kanske är det läge att vila några dagar tills det är helt borta nu...
Annars blev det mer sprunget förra veckan än på bra länge, totalt 45 km varav hela två (2) kvalitet (tröskelfart). Och det bästa av allt är att ben och fötter känns hur bra som helst, om nu bara halsen kan skärpa sig så kommer det att bli bra det här.

torsdag 17 november 2011

Lite småkrasslig till och från

Jag blir inte riktigt klok på den här förkylningen eller vad man ska kalla det. Jag har klarat mig bättre än alla andra i familjen (hittills, ta i trä, peppar peppar osv osv) men ändå släpper det inte helt.
I söndags kände jag mig helt frisk och gav mig ut på ett långpass som nästan börjar kunna göra skäl för namnet. 15 km blev det i ett fantastiskt höstväder. Jag sprang Årstaviken runt och var långt ifrån ensam om det. På måndag morgon kände jag mig småsjuk igen, lite svullen i halsen och lite snuvig, men på tisdag var jag frisk som en nötskrika och rev av ett lite snabbare (med betoning på lite) distanspass, 11 km i 5:10-tempo. Igår, onsdag, var det sedan dags att känna sig lite smårisig igen för att sedan idag återigen vara tokfrisk. Hem från jobbet, 11 km, i 5:20-tempo. Pulsen låg några slag högre än den brukar i det tempot och nu när jag sitter här på kvällen så känner jag inte helt oväntat att det börjar kännas lite småtjockt i bihålorna...
Så länge jag är sjuk varannan dag och kan springa varannan så kan jag stå ut med det här upplägget men det hade varit kul att vara frisk hela tiden. Idéer om att vila någon dag extra även om jag känner mig frisk för att låta alltihop läka ut har dykt upp, vi får se om jag ger efter för dem.

torsdag 10 november 2011

Fiffig säsongsvila

Två av mina barn har varit snoriga och hostiga sedan i måndags så det var inte direkt någon överraskning när jag själv vaknade i morse med samma symptom. Det fiffiga med det är att jag hela tiden har varit beredd på att det skulle bli så här någon gång under hösten (det blir det nämligen alltid) och därför har struntat i att ha någon "säsongsvila" tidigare. Jag har helt enkelt kallt kalkylerat med att bli sjuk och få min vila då.
Så nu har jag alltså en säsongsvila av obestämd längd, det känns nästan lite spännande. Jag hoppas att det inte blir mer än några dagar, är jag inte frisk nog att springa långpass på söndag kommer jag inte att tycka att det var så fiffigt längre.

onsdag 9 november 2011

Inget att ringa och väcka polarna för

Det är inte så fantastiskt spännande med rapporter från en grundträningsperiod men eftersom en av de tänkta läsarna av den här bloggen är en framtida version av mig själv så tänkte jag ändå köra lite sammanfattningar då och då.
Efter Hässelbyloppet drog jag ner på både mängd och tempo för att börja med någon form av grundträningsperiod, och den har fram till idag sett ut så här:
  • v 42: Totalt 27,5 km på 153 minuter (5:33 min/km), bara lugn distans varav ett extra lugnt pass med frun i London.
  • v 43: Totalt 29,5 km på 161 minuter (5:27 min/km) varav ett embryo till långpass (13 km)
  • v 44: Totalt 38,5 km på 207 minuter (5:23 min/km). Ett pass på 14 km och ett kort tröskelpass (2 km) för att få känna att det går att springa snabbare än 5:20 någon gång ibland...
Jag har dessutom börjat göra lite utfall och vadhävningar efter två pass varje vecka. Den här veckan kommer att bli precis som förra förutom att jag fortsätter att öka på långpassen med en km i veckan tills jag kommer upp till runt 20 km.
Trots att jag springer så långsamt att jag knappt blir andfådd så springer jag ändå för fort enligt Jack Daniels, men även om det är lite tråkigt med all denna lugna distans så känner jag att benen behöver det.