Efter torsdagens intervaller kände jag mig riktigt sliten, inte bara i fredags utan även igår. Den tänkta snabbdistansen fick därför stå tillbaka för rena motsatsen, ett återhämtningspass. Mitt första någonsin skulle jag vilja påstå, och det var en alltigenom behaglig upplevelse. Efter att ha lunkat 6 km i 5:45-tempo kände jag mig piggare och bättre på alla sätt, ett betydligt bättre resultat än vad jag hoppats på. Jag har alltid tyckt att det där med återhämtningspass verkar konstigt och att det skulle vara bättre att vila helt, men nu får jag tänka om.
Tack vare det var jag fit for fight igen idag, men tidsbrist gjorde att veckans långpass inte blev mer än 13 km i 5:20-tempo, dvs inte något långpass alls. Totalt blev det ändå 38 km den här veckan. Lite underligt att det bara skiljer 15 km mellan förra veckan och den här, trots att det förra veckan kändes som om jag sprang oavbrutet och det den här veckan känns som om jag inte sprungit alls.
Tack vare det var jag fit for fight igen idag, men tidsbrist gjorde att veckans långpass inte blev mer än 13 km i 5:20-tempo, dvs inte något långpass alls. Totalt blev det ändå 38 km den här veckan. Lite underligt att det bara skiljer 15 km mellan förra veckan och den här, trots att det förra veckan kändes som om jag sprang oavbrutet och det den här veckan känns som om jag inte sprungit alls.
O jag som typ dör när jag springer fem =)
SvaraRadera