Igång igen

Förra veckan var jag rejält förkyld måndag-torsdag och sedan var min fru bortrest hela helgen och jag lämnad ensam med tre barn. Facit av det blev att det inte blev en enda meter sprungen på hela veckan. I måndags var jag därför rejält sugen och drog iväg ut på Djurgården på lunchen. Jag hade glömt min jacka hemma så jag sprang i bara underställströja och en kortärmad funktionströja, men trots att det var 11 grader kallt på morgonen så var det nästan nollgradigt vid lunchtid och det blev drygt 8 km i fantastiskt väder. Skapligt underlag dessutom, inte särskilt moddigt.
"Inte särskilt moddigt" passar däremot sämre in på kvällens pass. Min tanke var att springa 12-13 km, men när jag efter drygt 7 km hade sprungit bokstavligt talat varje steg i snömodd och fötterna kändes slitna så bestämde jag mig för att ta en liten genväg hem. Drygt 9 km blev det ändå, helt ok i det underlaget.
Ett mål som jag har är att någon gång kunna springa lugn distans i ett tempo som inte är direkt lusigt. Det skulle kännas väldigt bra att kunna springa en mil på 45-47 minuter och känna att man tagit det lugnt. Efter att ha sprungit nästan en mil i sämsta tänkbara underlag i 5:20-tempo idag har jag ett visst hopp om att det är möjligt att uppnå, jag tror nog att jag skulle kunnat kapa 20-30 sekunder per km om det varit barmark och ändå upplevt ungefär samma ansträngning. Kan man våga hoppas på att snön har smält bort åtminstone på trottoarer och cykelbanor om en månad?