Om det inte är det ena så kan man ge sig fan på att det är det andra. Och det tredje.

Jag var hos halsdoktorn igår och hon konstaterade att slemhinnorna är irriterade och att det i princip inte är så mycket man kan göra åt det. Hon tog några prover men hon trodde inte själv att de skulle visa något, utan hon trodde helt enkelt att jag har ett ovanligt efterhängset virus. Lite nässköljning och cortisonspray ska förhoppningsvis ge immunförsvaret lite hjälp. I ärlighetens namn har det faktiskt varit lite bättre senaste veckan så förhoppningsvis börjar jag se slutet på det här nu.
Efter det ändå relativt ok läkarbesöket skulle jag på eftermiddagen hämta min äldsta dotter i en park. Jag lyckades då med konststycket att, trots att jag stod helt stilla, halka och trilla med knäet rakt ner i en klipphäll som jag tydligen stod på. Det gjorde fruktansvärt ont men gick över efter några minuter så jag tänkte inte så mycket på det. På kvällen sprang jag ett lugnt pass på 9 km och kände absolut ingenting i knäet på hela tiden, men efter att ha kommit hem och suttit ner en stund kunde jag knappt räta ut benet. Jag haltade omkring hela kvällen och inatt vaknade jag av smärta varje gång jag vände mig. Det är lite bättre idag men fortfarande långtifrån smärtfritt. Jag hoppas och tror att det inte är något allvarligt men jag tycker att det är väldigt underligt att jag inte kände något när jag sprang. Jag skulle definitivt inte kunna springa idag.
Och javisst ja, jag har blivit lite magsjuk också, det vore trist att inte ha mer än två krämpor samtidigt...