Precis när jag steg ut ur tunnelbanestationen vid Fridhemsplan så tittade solen fram bakom molnen. Kanske ett gott omen?
Efter ett par km uppvärmning gick jag och ställde mig i min fålla. Jag hade hamnat i startgrupp 4 vilket innebar start 11.35, fem minuter efter första starten. Efter att de första tre grupperna dragit iväg släpptes vi på fram till startlinjen, och eftersom jag till skillnad mot de flesta andra upptäckte att man kunde starta även i det vänstra körfältet så hamnade jag nästan allra längst fram. När startskottet gick var det därför gott om plats och det tog mig inte alls lång tid att hitta mitt tänkta 4:24-tempo, allt flöt på som det skulle. När vi svängde in på Kungsholms strand började motvinden kännas lite, men det var inget som störde nämnvärt. Första varvet klarades av utan några problem, det enda irritationsmomentet var att jag märkte att min Garmin inte riktigt hängde med. När jag sprungit 10 km enligt Garmin stod klockan på 43:50, när jag sprungit 10 km enligt skyltningen hade det gått ytterligare 20 sekunder. Oavsett vilket så kände jag mig fortfarande pigg och hade goda förhoppningar om att kunna fortsätta i samma tempo.
Men redan när vi svängde in på Kungsholms strand för andra gången vid 12 km började det kännas tyngre, och motvinden var plötsligt riktigt besvärlig. Vid den lilla backen mittemot Karlbergs slott blev det riktigt jobbigt, och när jag väl kommit upp kändes låren som trästockar. Den sista dryga halvmilen blev en ren plåga och det var bara en fråga om pannbenslöpning. Småbackarna i Fredhäll som jag knappt märkte första varvet framstod plötsligt som oöverstigliga berg. Jag tappade tid km för km, men lyckades hålla ett skapligt tempo trots allt med kilometertider runt 4:40 även om jag inte vågade lite på dem eftersom Garmin hade ballat ur totalt vid det här laget och visade momentanhastigheter neråt 3:30, något jag känner mig ganska säker på inte ens är i närheten av sanningen ;)
I mål kom jag till slut enligt min egen klocka på 1:36:15. Visserligen tre minuter långsammare än mitt optimistiska mål, men jag känner mig ändå ganska nöjd eftersom jag faktiskt aldrig sprungit så långt i ett så högt tempo förr. Det enda som hindrade en ännu lite bättre tid var framsidan av låren. Flåset och resten av kroppen hade kunnat hålla tempot hela vägen utan problem, men mina quadriceps har sannolikt en jobbig dag att se fram emot imorgon... Faktum är att pulsen tom sjönk något sista halvmilen. Jag känner mig osäker på exakt vad jag borde ha gjort för att inte låren skulle ha tagit slut, men jag gissar på att mer löpning i tröskeltempo hade varit en bra idé.
Nu blir det vila några dagar innan det blir en kort uppladdning inför nästa lopp, Milspåret den 23:e. Då ska det persas på milen, allt över 42 minuter kommer att räknas som ett misslyckande!
Efter ett par km uppvärmning gick jag och ställde mig i min fålla. Jag hade hamnat i startgrupp 4 vilket innebar start 11.35, fem minuter efter första starten. Efter att de första tre grupperna dragit iväg släpptes vi på fram till startlinjen, och eftersom jag till skillnad mot de flesta andra upptäckte att man kunde starta även i det vänstra körfältet så hamnade jag nästan allra längst fram. När startskottet gick var det därför gott om plats och det tog mig inte alls lång tid att hitta mitt tänkta 4:24-tempo, allt flöt på som det skulle. När vi svängde in på Kungsholms strand började motvinden kännas lite, men det var inget som störde nämnvärt. Första varvet klarades av utan några problem, det enda irritationsmomentet var att jag märkte att min Garmin inte riktigt hängde med. När jag sprungit 10 km enligt Garmin stod klockan på 43:50, när jag sprungit 10 km enligt skyltningen hade det gått ytterligare 20 sekunder. Oavsett vilket så kände jag mig fortfarande pigg och hade goda förhoppningar om att kunna fortsätta i samma tempo.
Men redan när vi svängde in på Kungsholms strand för andra gången vid 12 km började det kännas tyngre, och motvinden var plötsligt riktigt besvärlig. Vid den lilla backen mittemot Karlbergs slott blev det riktigt jobbigt, och när jag väl kommit upp kändes låren som trästockar. Den sista dryga halvmilen blev en ren plåga och det var bara en fråga om pannbenslöpning. Småbackarna i Fredhäll som jag knappt märkte första varvet framstod plötsligt som oöverstigliga berg. Jag tappade tid km för km, men lyckades hålla ett skapligt tempo trots allt med kilometertider runt 4:40 även om jag inte vågade lite på dem eftersom Garmin hade ballat ur totalt vid det här laget och visade momentanhastigheter neråt 3:30, något jag känner mig ganska säker på inte ens är i närheten av sanningen ;)
I mål kom jag till slut enligt min egen klocka på 1:36:15. Visserligen tre minuter långsammare än mitt optimistiska mål, men jag känner mig ändå ganska nöjd eftersom jag faktiskt aldrig sprungit så långt i ett så högt tempo förr. Det enda som hindrade en ännu lite bättre tid var framsidan av låren. Flåset och resten av kroppen hade kunnat hålla tempot hela vägen utan problem, men mina quadriceps har sannolikt en jobbig dag att se fram emot imorgon... Faktum är att pulsen tom sjönk något sista halvmilen. Jag känner mig osäker på exakt vad jag borde ha gjort för att inte låren skulle ha tagit slut, men jag gissar på att mer löpning i tröskeltempo hade varit en bra idé.
Nu blir det vila några dagar innan det blir en kort uppladdning inför nästa lopp, Milspåret den 23:e. Då ska det persas på milen, allt över 42 minuter kommer att räknas som ett misslyckande!
Bra gjort! Nu har du erfarenheten och en tid att slå framöver:-).
SvaraRaderaVila inte för kort tid nu bara. 4-5 dagar vila från löpning (alternataiv träning går dock bra) och sen kanske du kan köra ett par lugna pass löpning för att efter 10-12 dagar vara igång 100% igen. Ta det lugnt, det blir bara problem annars......
Grattis till ett bra lopp!
Tack!
SvaraRaderaSom du säger, nu vet jag åtminstone vad jag har att slå nästa gång :)