Första loppet jag sprang i "modern tid" var Sicklaloppet ifjol, och idag var det dags igen. När jag vaknade imorse kände jag mig inte särskilt upplagd för att springa, och eftersom starten gick redan kl 11 hann jag knappt ens vakna ordentligt innan det var dags att byta om och ge sig iväg.
Jag körde en sedvanlig uppvärmning (2 km jogg och några stegringslopp) och gled in i startfållan i god tid, och vid det laget hade löplusten infunnit sig. Jag hade däremot fortfarande inte riktigt bestämt mig för om det skulle bli full satsning eller om jag bara skulle ta det som en snabbdistans i halvmaratempo.
När startskottet gick kände jag mig vansinnigt rutinerad som lyckades ignorera startrusningen och istället sprang första kilometern på 4:10. Det kändes då så pass lätt och bra att jag bestämde mig för att strunta i vad som eventuellt är smartast ur ett halvmaraperspektiv och istället satsa på att göra en så bra tid som möjligt här och nu. Eftersom jag hade hyfsat koll på banprofilen från förra året visste jag att första halvan är mer lättsprungen än andra, så det kändes orimligt att försöka få till en negativ split. 5 km passerade jag på 20:28, helt i linje med detta tänk.
Efter ungefär 5,5 km börjar Sicklaloppets jobbigaste del när det blir dags för avsnittet genom skogen på södra sidan av Sicklasjön, tidvis ganska kuperat och mestadels mjukt och löst grusunderlag. Jag tycker själv att jag sprang riktigt smart här, tog det lugnt i uppförsbackarna och tryckte på i nerförsbackarna. Jag tappade nog inte mer än ungefär 10-15 sekunder på den ungefär 1,5 km långa sträckan jämfört med om det varit slätlöpning och hade dessutom en del krut kvar i benen. Sista 3 km blev därför inte riktigt lika plågsamma som de brukar bli på millopp och jag lyckades t o m få till en liten spurt de sista 200 metrarna och passerade nog 5-6 löpare innan jag gick i mål på 41:41. Nytt pers med nästan en minut och exakt tre minuter bättre än min tid i förra årets Sicklalopp. Även om jag sprang andra halvan en minut långsammare än första så blev jag omsprungen av väldigt få andra halvan, men sprang om desto fler. En helt ny upplevelse för mig som alltid annars brukar överskatta min förmåga och gå ut för hårt.
Förra året sprang jag Hässelbyloppet två veckor efter Sicklaloppet och kom då i mål på en tid som var en dryg minut snabbare än Sicklaloppet. Om jag kan upprepa den bedriften om fem veckor så innebär det alltså en miltid runt 40:30. Det i sin tur är ju faktiskt löjligt nära sub 40, så kanske kanske kanske...
Jag körde en sedvanlig uppvärmning (2 km jogg och några stegringslopp) och gled in i startfållan i god tid, och vid det laget hade löplusten infunnit sig. Jag hade däremot fortfarande inte riktigt bestämt mig för om det skulle bli full satsning eller om jag bara skulle ta det som en snabbdistans i halvmaratempo.
När startskottet gick kände jag mig vansinnigt rutinerad som lyckades ignorera startrusningen och istället sprang första kilometern på 4:10. Det kändes då så pass lätt och bra att jag bestämde mig för att strunta i vad som eventuellt är smartast ur ett halvmaraperspektiv och istället satsa på att göra en så bra tid som möjligt här och nu. Eftersom jag hade hyfsat koll på banprofilen från förra året visste jag att första halvan är mer lättsprungen än andra, så det kändes orimligt att försöka få till en negativ split. 5 km passerade jag på 20:28, helt i linje med detta tänk.
Efter ungefär 5,5 km börjar Sicklaloppets jobbigaste del när det blir dags för avsnittet genom skogen på södra sidan av Sicklasjön, tidvis ganska kuperat och mestadels mjukt och löst grusunderlag. Jag tycker själv att jag sprang riktigt smart här, tog det lugnt i uppförsbackarna och tryckte på i nerförsbackarna. Jag tappade nog inte mer än ungefär 10-15 sekunder på den ungefär 1,5 km långa sträckan jämfört med om det varit slätlöpning och hade dessutom en del krut kvar i benen. Sista 3 km blev därför inte riktigt lika plågsamma som de brukar bli på millopp och jag lyckades t o m få till en liten spurt de sista 200 metrarna och passerade nog 5-6 löpare innan jag gick i mål på 41:41. Nytt pers med nästan en minut och exakt tre minuter bättre än min tid i förra årets Sicklalopp. Även om jag sprang andra halvan en minut långsammare än första så blev jag omsprungen av väldigt få andra halvan, men sprang om desto fler. En helt ny upplevelse för mig som alltid annars brukar överskatta min förmåga och gå ut för hårt.
Förra året sprang jag Hässelbyloppet två veckor efter Sicklaloppet och kom då i mål på en tid som var en dryg minut snabbare än Sicklaloppet. Om jag kan upprepa den bedriften om fem veckor så innebär det alltså en miltid runt 40:30. Det i sin tur är ju faktiskt löjligt nära sub 40, så kanske kanske kanske...
Bra gjort! 3 min är ett bra pers :-)!
SvaraRaderaStartrusningar har jag också lärt mig att ignorera. Man hinner plocka in tiden. jag brukar försöka få så jämna splittar som möjligt.
Kul att se att vi tänker nästan lika dant angående Hässelbyloppet och 1 min.... Det är bara det att jag använder Kistaloppet som referens :-).
Kör stenhårt milträning nu så kanske du kommer under 40 min på Hässelbyloppet. Missa inte den här chansen nu innan vintern :-).
Kistaloppet skulle jag vilja springa någon gång, dels för att jag jobbat i Kista tidigare men främst för att jag tycker att det verkar lite kul att springa genom Gallerian. Tyvärr lyckas de ju jämt lägga det så att det krockar med Sicklaloppet.
SvaraRaderaEfter Stockholm halvmarathon blir det fyra veckors stenhård fokus på milträning. Även om chansen till sub 40 inte är stor så är det för första gången någonsin åtminstone inte helt osannolikt.
Härligt! Grattis till en bra tid! Måste kännas riktigt skönt. :-)
SvaraRaderaTack! Jo, det känns skönt och gör att jag ser fram mot halvmaran med lite mer optimistiska ögon.
Radera