Nästan tre veckor sedan jag skrev något här, så länge sedan trodde jag inte att det var... Det har inte hänt något särskilt revolutionerande sedan senast, men för kontinuitetens skull kommer här en kort "recap" av det någotsånär intressanta som hänt sedan senast:
Jag har hunnit med två långpass med stegrad fart, båda runt 20 km med slutfart runt 4:30. Det första kändes bra, det andra gav mig lite känningar i höften som jag lyckats stretcha bort hyfsat bra.
Jag har dessutom för första gången kört lite längre intervaller. En gång 3 x 10 min och en gång 3 x 2 km, båda gångerna i ungefär den milfart som jag tror att jag hade kunnat hålla just nu (dvs 4:12). Kändes som om det verkligen gav något för snabbhetsuthålligheten, men om det verkligen gjort det återstår att se.
Ett distanspass är värt att nämna: Jag och familjen var i Skåne under påsken och en kväll hade jag inte tid att springa förrän det var mörkt. Vi befann oss i en by på Österlen och belysningen på landsvägarna runtomkring var minst sagt begränsad. Jag bestämde mig därför för att försöka springa en mil inne i byn. Att springa en mil i en by med 1000 invånare är en utmaning om man inte bara vill springa runt ett kvarter gång på gång. Efter sju km gav jag upp eftersom jag trodde att jag sprungit på varenda gata som fanns och var trött på att svänga oavbrutet, men som framgår av kartan nedan hade jag missat några små gator så att det nog hade kunnat bli en km till :)
Jag har hunnit med två långpass med stegrad fart, båda runt 20 km med slutfart runt 4:30. Det första kändes bra, det andra gav mig lite känningar i höften som jag lyckats stretcha bort hyfsat bra.
Jag har dessutom för första gången kört lite längre intervaller. En gång 3 x 10 min och en gång 3 x 2 km, båda gångerna i ungefär den milfart som jag tror att jag hade kunnat hålla just nu (dvs 4:12). Kändes som om det verkligen gav något för snabbhetsuthålligheten, men om det verkligen gjort det återstår att se.
Ett distanspass är värt att nämna: Jag och familjen var i Skåne under påsken och en kväll hade jag inte tid att springa förrän det var mörkt. Vi befann oss i en by på Österlen och belysningen på landsvägarna runtomkring var minst sagt begränsad. Jag bestämde mig därför för att försöka springa en mil inne i byn. Att springa en mil i en by med 1000 invånare är en utmaning om man inte bara vill springa runt ett kvarter gång på gång. Efter sju km gav jag upp eftersom jag trodde att jag sprungit på varenda gata som fanns och var trött på att svänga oavbrutet, men som framgår av kartan nedan hade jag missat några små gator så att det nog hade kunnat bli en km till :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar