Jag tog en vilodag i onsdags som planerat och torsdagen kallade jag också vilodag till att börja med, men med facit i hand kanske det är svårt att hävda att det är en vilodag om man cyklar fram och tillbaks till jobbet (21 km) kör lite löpskolning på lunchen och styrketräning på kvällen... Löpskolningen med jobbet leddes av en gammal sprinter (som fortfarande tävlar i veteranklassen) och var fantastiskt nyttig, jag ska verkligen försöka göra lite löpskolningsövningar en gång i veckan i fortsättningen.
Igår, fredag, var det vilodag "på riktigt", jag gjorde ingenting som med bästa vilja i världen kan betraktas som träning. Därför var jag extremt sugen på att springa i morse (utan tvivel är man inte riktigt klok...).
5 + 2 km i tröskelfart var planen, men efter en km uppvärmning och en första "riktig" km i 4:31 min/km-tempo kändes det så bra att jag bestämde mig för att göra om passet till ett testlopp på 5 km istället. De följande kilometrarna gick på 4:30, 4:15, 4:14 och 4:22 för en sluttid på 21:52! En förbättring med 1:09 jämfört med för tre veckor sedan och plötsligt känns inte sub 45 om en månad som någon omöjlighet. Smolket i glädjebägaren är att jag fick lite ont i foten med en km kvar och att jag nu några timmar senare känner att en förkylning kanske är på väg. Morgondagens långpass är i farozonen om inte både foten och förkylningen är mycket bättre. Om det inte blir något långpass blir det vilodag både söndag och måndag och förhoppningsvis är jag kärnfrisk på alla sätt efter det.
Det finns ett uttryck som säger att man aldrig ska slösa bort ett par pigga ben. Kanske stämmer, kanske inte. Hur som helst är det ofta de oplanerade fartpassen som känns bäst. Starkt jobbat.
SvaraRadera