Halsont

Fyra dagar innan min hett emotsedda tävlingsdebut har jag fått ont i halsen. Inte jätteont, men så fort jag anstränger mig det minsta blir det värre, det räcker med att gå uppför en trappa lite snabbt för att jag ska känna av det. Jag kommer att ta det så lugnt som krävs den här veckan, om jag fortsätter att ha ont får jag stå ut med att inte springa någonting innan lördag. Jag tror att det här är samma som jag haft småkänningar av till och från i en vecka redan, kanske kan jag bli av med det genom att vila helt några dagar. Om det inte blir värre innan lördag kommer jag att ignorera halsen och springa ändå, värre än så är det inte.

I helgen som gick sprang jag 9 km i lördags där de fem km i mitten gick strax under 4:30-tempo utan att det kändes särskilt jobbigt. Jag ska inte påstå att jag fick hålla igen, men det var inte långt ifrån. I söndags körde jag lugna 8 km och även då kändes det väldigt lätt. Med andra ord känns allt bra förutom halsen.

Jag har så smått börjat fundera på vad jag ska göra efter Hässelbyloppet. Om inget oförutsett händer tänker jag köra ett par månader riktig grundträning med mestadels lugn distanslöpning där jag till en början går ner något i kvantitet till runt 30 km /vecka för att sedan sakta öka till runt 50. Efter det tänker jag sätta ihop ett långsiktigt (~20 veckor) program med sikte på halvmaran på Kungsholmen runt. Naturligtvis har jag redan börjat fundera på vilken tid jag kan tänkas klara halvmaran på  i maj... Egentligen skulle jag vilja sikta på 1:30 (om inte annat för att göra skäl för namnet på bloggen) men jag inser att det är lite väl optimistiskt. Eftersom 1:40 däremot känns lite väl enkelt så får det tills vidare bli en kompromiss och satsning mot 1:35. I Stockholm halvmarathon om ett år däremot...