Igår var det debut för mig i midnattsloppet. Jag har sett åtskilliga midnattslopp, dels som fd söderbo och dels som funktionär, men jag har aldrig förr sprungit själv.
Jag provsprang banan som en del av mitt långpass förra söndagen och insåg att den är ganska backig, även om jag tyckte att backarna vid Sofia och Mosebacke inte var så farliga som det sägs. Med den vetskapen bestämde jag mig för att försöka ta mig runt under 42 min.
Innan det var dags för mig skulle barnen springa MiniMil och Lilla midnattsloppet. 2 1/2 åringen och 5-åringen sprang MiniMil med väldig entusiasm, och femåringen konstaterade efteråt att "det här är ju en riktig medalj". 10-åringen sänkte sin tid från ifjol med en dryg halvminut och var också väldigt nöjd.
Strax efter halv tio var det så min tur. Första 3 km är väldigt lättlöpta och avverkades i ~4:05-tempo, men strax därefter skönk tempot något när det börjar bli lite knixigt och småbackigt. Jag gissar på att fjärde km gick på ~4:12. Sedan började den 500 meter långa backen upp mot Sofia kyrka, den som jag inte tyckte var så farlig som alla sagt. Det visade sig ganska snabbt att den var betydligt värre i 4:10-tempo än i mitt långpasstempo från förra veckan... Jag försökte ta det lugnt och inte köra slut på mig, men när jag kom upp till kyrkan hade jag ganska rejäl mjölksyra i låren. Femte km gick på runt 4:30. Två ganska lättlöpta km efter Sofia gick det ganska snabbt igen, runt 4:05, men sedan kommer den i mitt tycke värsta delen av hela banan, nästan två km som börjar med den långa sega uppförslöpan på Södermannagatan, övergår i lite småknixande runt Medborgarplatsen och slutar med en ganska rejäl backe upp mot Mosebacke. Efter Mosebacke är det däremot bara att ösa på den sista dryga km in mot mål, och för en gångs skull lyckades jag med att få min sista km som min snabbaste, 4:01.
I mål på 42:34 var ju visserligen sämre än mitt mål, men ändå PB så jag kände mig ganska nöjd redan direkt efter målgång. Jag tror att jag hade kunnat kapa en halvminut genom att ha sprungit lite smartare; några sekunder långsammare i backen upp mot Sofia hade nog betalt tillbaks sig flerfaldigt senare i loppet i form av piggare ben. Jag skulle också våga påstå att jag på en mer "normalt" kuperad bana hade kunnat pressa tiden med minst en minut.
Inramningen är ju naturligtvis minst halva grejen med Midnattsloppet, och känslan när man möttes av "folkets jubel" på Hornsgatan var häftigare än jag hade trott. Jag kan tänka mig att det är en liten försmak av hur det känns att springa NYC mararathon.
Jag provsprang banan som en del av mitt långpass förra söndagen och insåg att den är ganska backig, även om jag tyckte att backarna vid Sofia och Mosebacke inte var så farliga som det sägs. Med den vetskapen bestämde jag mig för att försöka ta mig runt under 42 min.
Innan det var dags för mig skulle barnen springa MiniMil och Lilla midnattsloppet. 2 1/2 åringen och 5-åringen sprang MiniMil med väldig entusiasm, och femåringen konstaterade efteråt att "det här är ju en riktig medalj". 10-åringen sänkte sin tid från ifjol med en dryg halvminut och var också väldigt nöjd.
Strax efter halv tio var det så min tur. Första 3 km är väldigt lättlöpta och avverkades i ~4:05-tempo, men strax därefter skönk tempot något när det börjar bli lite knixigt och småbackigt. Jag gissar på att fjärde km gick på ~4:12. Sedan började den 500 meter långa backen upp mot Sofia kyrka, den som jag inte tyckte var så farlig som alla sagt. Det visade sig ganska snabbt att den var betydligt värre i 4:10-tempo än i mitt långpasstempo från förra veckan... Jag försökte ta det lugnt och inte köra slut på mig, men när jag kom upp till kyrkan hade jag ganska rejäl mjölksyra i låren. Femte km gick på runt 4:30. Två ganska lättlöpta km efter Sofia gick det ganska snabbt igen, runt 4:05, men sedan kommer den i mitt tycke värsta delen av hela banan, nästan två km som börjar med den långa sega uppförslöpan på Södermannagatan, övergår i lite småknixande runt Medborgarplatsen och slutar med en ganska rejäl backe upp mot Mosebacke. Efter Mosebacke är det däremot bara att ösa på den sista dryga km in mot mål, och för en gångs skull lyckades jag med att få min sista km som min snabbaste, 4:01.
I mål på 42:34 var ju visserligen sämre än mitt mål, men ändå PB så jag kände mig ganska nöjd redan direkt efter målgång. Jag tror att jag hade kunnat kapa en halvminut genom att ha sprungit lite smartare; några sekunder långsammare i backen upp mot Sofia hade nog betalt tillbaks sig flerfaldigt senare i loppet i form av piggare ben. Jag skulle också våga påstå att jag på en mer "normalt" kuperad bana hade kunnat pressa tiden med minst en minut.
Inramningen är ju naturligtvis minst halva grejen med Midnattsloppet, och känslan när man möttes av "folkets jubel" på Hornsgatan var häftigare än jag hade trott. Jag kan tänka mig att det är en liten försmak av hur det känns att springa NYC mararathon.
Grattis till ett nytt PB. 42:34 är en bra tid som du säkert kan kapa med någon minut snart. Det låter som att loppet ändå var ganka bra disponerat.
SvaraRaderaVilket blir ditt nästa lopp?
Tack.
RaderaJag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska springa Sicklaloppet (8:e sept) eller ej, men Stockholm Halvmarathon den 15:e september ska jag helt säkert springa. Själv då?