4 x 2 km i 10km-tempo med 1 minut ståvila. Det tänkte jag köra idag, inspirerad av träningsprogrammen i Mackans bok. Baserat på min 5 km-tid borde mitt 10km-tempo vara ungefär 4:09 min/km. Det vore lögn att påstå att det gick bra.
Jag värmde upp och körde några stegringslopp, och sedan drog jag iväg på en lång asfaltsraksträcka som är i princip helt plan. Första intervallen sprang jag exakt enligt plan, 8:18, men efter en minuts vila kände jag mig inte alls beredd på att ge mig ut på nästa så jag väntade 30 sekunder extra. Andra intervallen gick också (nästan) enligt plan, 8:22. Däremot kände jag mig ännu mindre beredd efter vilan den här gången och drygade ut vilan till 1:45 istället. Tredje intervallen gick inte alls. Efter 500 meter var jag helt slut och kunde inte med all mental övertalning som finns förmå mig att springa en meter till, så jag avbröt, vilade en stund och joggade hem.
Det här har varit ett återkommande tema senaste tiden. Varje gång jag har försökt springa runt "tänkt miltempo" så har det känts orimligt jobbigt oavsett om det varit intervaller eller fartlek. Långpassen (20-25 km) känns hur bra som helst och även de två gånger jag har kört 400-ingar har det känts ganska enkelt, senast i tisdag körde jag 15 x 400 i 3:40-tempo utan att på något sätt ta ut mig helt. Det enda som inte funkar är långa intervaller. Det är extra underligt med tanke på att jag kunde springa ett testlopp på 5 km i 4:00-tempo för två veckor sedan men jag klarar inte av tre 2 km-intervaller i ett lägre tempo nu. Kanske är det tisdagens 400-ingar som fortfarande sitter i? Jag har väldigt svårt att tro att det bara är en fråga om "pannben", jag hade absolut inte fixat många meter till idag.
Oavsett vad det beror på så är det inte kul. Nästa gång jag kör långa intervaller ska jag se till att vara riktigt fräsch både mentalt och i benen så att det inte finns någonting att skylla på om det går dåligt igen.
Jag värmde upp och körde några stegringslopp, och sedan drog jag iväg på en lång asfaltsraksträcka som är i princip helt plan. Första intervallen sprang jag exakt enligt plan, 8:18, men efter en minuts vila kände jag mig inte alls beredd på att ge mig ut på nästa så jag väntade 30 sekunder extra. Andra intervallen gick också (nästan) enligt plan, 8:22. Däremot kände jag mig ännu mindre beredd efter vilan den här gången och drygade ut vilan till 1:45 istället. Tredje intervallen gick inte alls. Efter 500 meter var jag helt slut och kunde inte med all mental övertalning som finns förmå mig att springa en meter till, så jag avbröt, vilade en stund och joggade hem.
Det här har varit ett återkommande tema senaste tiden. Varje gång jag har försökt springa runt "tänkt miltempo" så har det känts orimligt jobbigt oavsett om det varit intervaller eller fartlek. Långpassen (20-25 km) känns hur bra som helst och även de två gånger jag har kört 400-ingar har det känts ganska enkelt, senast i tisdag körde jag 15 x 400 i 3:40-tempo utan att på något sätt ta ut mig helt. Det enda som inte funkar är långa intervaller. Det är extra underligt med tanke på att jag kunde springa ett testlopp på 5 km i 4:00-tempo för två veckor sedan men jag klarar inte av tre 2 km-intervaller i ett lägre tempo nu. Kanske är det tisdagens 400-ingar som fortfarande sitter i? Jag har väldigt svårt att tro att det bara är en fråga om "pannben", jag hade absolut inte fixat många meter till idag.
Oavsett vad det beror på så är det inte kul. Nästa gång jag kör långa intervaller ska jag se till att vara riktigt fräsch både mentalt och i benen så att det inte finns någonting att skylla på om det går dåligt igen.
Man blir bra på det man tränr på. Träna långa intervaller :-).
SvaraRaderaMen jag vill inte bli bra på långa intervaller, jag springer långa intervaller för att bli bra på att springa ännu längre ;)
SvaraRadera