Igår tänkte jag springa 16 km, men till slut visade det sig att jag mätt fel så att det blev lite drygt 18 km som jag tog mig runt på 1:37 (5:24 min/km). Det är det längsta jag någonsin sprungit, och eftersom det tog mer än 90 minuter kvalificerar det sig enligt vedertagna definitioner som ett riktigt långpass. Kul att man fick göra det också. En halvmara på 1:35 eller så känns plötsligt löjligt enkelt, bara tre km längre och en tempoökning på knappt 1 min/km, lätt som en plätt ;)
Mindre kul däremot att min sega förkylning kom tillbaks i morse med förnyad kraft. Eller förkylning vet jag inte om man kan kalla det egentligen, jag är inte ett dugg snorig men det känns ungefär som om jag svalt en tennisboll som fastnat i halsen och det kan inte vara bra. Kanske är det läge att vila några dagar tills det är helt borta nu...
Annars blev det mer sprunget förra veckan än på bra länge, totalt 45 km varav hela två (2) kvalitet (tröskelfart). Och det bästa av allt är att ben och fötter känns hur bra som helst, om nu bara halsen kan skärpa sig så kommer det att bli bra det här.
Mindre kul däremot att min sega förkylning kom tillbaks i morse med förnyad kraft. Eller förkylning vet jag inte om man kan kalla det egentligen, jag är inte ett dugg snorig men det känns ungefär som om jag svalt en tennisboll som fastnat i halsen och det kan inte vara bra. Kanske är det läge att vila några dagar tills det är helt borta nu...
Annars blev det mer sprunget förra veckan än på bra länge, totalt 45 km varav hela två (2) kvalitet (tröskelfart). Och det bästa av allt är att ben och fötter känns hur bra som helst, om nu bara halsen kan skärpa sig så kommer det att bli bra det här.
Klart att du ska kalla det för ett långpass!
SvaraRaderaDet låter som om du har fått till ett bra upplägg på grundträningen. Lagom ökad mängd och pass som inte sliter alltför mycket på kroppen. Ska bli kul att se resultaten nästa tävlingssäsong!
/Johan