Idag var det dags att springa tröskelpass, ett fenomen vars existens jag fram tills för några veckor sedan var omedveten om. Enligt mina källor (Jack Daniels et al) borde det för mig innebära ungefär 4:53-tempo.
Väl ute tillbringade jag första kilometern med att försöka kalibrera hastigheten för att till slut inse att det jag alltid gjort förr, innan jag visste ett dugg om vo2max och mjölksyraströsklar, är att springa just tröskelpass. Varje gång jag har sprungit har jag lagt mig i ett tempo som känns precis så ansträngande som det kändes att springa idag. Tyvärr har jag inte haft någon som helst kontinuitet i mitt löpande förr så det har ju inte haft någon egentlig effekt på något sätt, men det var ändå lite kul att inse att jag inte var ute på mitt första tröskelpass i livet utan snarare på mitt hundrade.
När jag väl hade hittat tempot visade det sig förvånansvärt enkelt att hålla, mina km-tider på de sex km jag sprang var 4:48, 4:56, 4:48, 4:55, 4:57, 4:56 för ett totalt snitt på 4:53, vilket alltså var exakt vad jag var ordinerad!
Jag har nu sprungit 27,4 km den här veckan vilket nästan är veckorekord, och då återstår ett (kort) långpass på 10 km imorgon. Enligt allt jag hört ska man inte öka sträckan mer än 10% i veckan när man börjar springa, men å andra sidan har jag inte ökat någonting på flera veckor så om jag känner mig fräsch imorgon kommer jag att ignorera det rådet och springa min mil som det är tänkt. Sedan kommer jag antagligen att skada mig och förbanna att jag inte för en gångs skull gjorde som någon som vet bättre sagt åt mig, men det är ett problem som jag får hantera då ;)
Väl ute tillbringade jag första kilometern med att försöka kalibrera hastigheten för att till slut inse att det jag alltid gjort förr, innan jag visste ett dugg om vo2max och mjölksyraströsklar, är att springa just tröskelpass. Varje gång jag har sprungit har jag lagt mig i ett tempo som känns precis så ansträngande som det kändes att springa idag. Tyvärr har jag inte haft någon som helst kontinuitet i mitt löpande förr så det har ju inte haft någon egentlig effekt på något sätt, men det var ändå lite kul att inse att jag inte var ute på mitt första tröskelpass i livet utan snarare på mitt hundrade.
När jag väl hade hittat tempot visade det sig förvånansvärt enkelt att hålla, mina km-tider på de sex km jag sprang var 4:48, 4:56, 4:48, 4:55, 4:57, 4:56 för ett totalt snitt på 4:53, vilket alltså var exakt vad jag var ordinerad!
Jag har nu sprungit 27,4 km den här veckan vilket nästan är veckorekord, och då återstår ett (kort) långpass på 10 km imorgon. Enligt allt jag hört ska man inte öka sträckan mer än 10% i veckan när man börjar springa, men å andra sidan har jag inte ökat någonting på flera veckor så om jag känner mig fräsch imorgon kommer jag att ignorera det rådet och springa min mil som det är tänkt. Sedan kommer jag antagligen att skada mig och förbanna att jag inte för en gångs skull gjorde som någon som vet bättre sagt åt mig, men det är ett problem som jag får hantera då ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar