Helt sjukt

Det är lidingöloppslördag idag, men jag är inte på Lidingö. Jag ligger i sängen och snyter mig. Riktigt trist, även om min uppladdning i vilket fall som helst inte varit perfekt.
Det började under Stockholm halvmarathon. Jag hängde på 1:30-farthållarna från start, men släppte efter en dryg halvmil eftersom jag insåg att det inte skulle gå. Jag fortsatte joggande i mål, men det var orimligt jobbigt och trots strålande sol började jag frysa mot slutet. Dagen efter hade jag feber och ont i hela kroppen. Febern gick över på ett par dagar men kroppen gjorde ont i en dryg vecka, så ingen löpning. I tisdags testade jag att springa en kort runda och allt kändes bra, förutom att det gjorde lite ont i halsen på slutet. Och där någonstans borde jag börjat ana vartåt det barkade. I torsdags kväll bröt en bamseförkyning ut, och det var aldrig ens nära att jag skulle kunna springa idag. Nu när loppet är över börjar det kännas bättre, men det är lite sent...
Maximalt usel tajming alltså, och nu är det bara ett lopp kvar i år, Österlenmaran om fem veckor. Två veckor utan i princip någon löpning har jag bakom mig nu, och frågan är hur mycket jag vågar springa nu inför maran innan det är dags att trappa ner igen. Jag får väl helt enkelt betrakta den här hösten som förlorad och ladda om inför våren redan nu!

Redan september!

Det är nästan tre månader sedan jag skrev något här fast det känns som förra veckan. Sommaren har kommit och (nästan) gått, och jag har haft en lång semester (nästan sju veckor) där det sprungits en del. Inte riktigt lika mycket som jag hade tänkt mig dock, mest beroende på att det tagit mig mer tid än vanligt att återhämta mig från alla typer av kvalitetspass.  Jag har haft småont i framförallt fötter och underben till och från hela sommaren, och trots att jag tagit total löpvila i en hel vecka vid två tillfällen så vill det inte släppa helt. Jag misstänker inte att det är något allvarigt, bara att jag är lite allmänt sliten. Några veckors vila när "säsongen" är över gör förhoppningsvis susen. Jag gissar på att jag snittat strax under 50 km/v under sommaren, men jag har sällan sprungit mer än ett fartpass i veckan.
Min trestegsraket kommer att stanna vid just det, tre tävlingar i höst. Det blev ingen Bellmansstafett och inget Hälsolopp, däremot ska jag springa Stockholm halvmarathon om knappt två veckor, Lidingöloppet om knappt fyra och Österlen Marathon om två månader. Mina tankar kring dessa lopp är:

• Sockholm halvmarathon. Jag siktar på sub 90 och tror att det finns en rimlig chans att klara det om jag inte går ut för hårt. Jag planerar att ta rygg på en farthållare redan från början och sedan inte släppa förrän jag är i mål. 
• Lidingöloppet. När jag anmälde mig var det med tanken att satsa på silvermedaljen, men jag inser att det inte är realistiskt. 2:20-2:25 ungefär hoppas jag klara det på.
• Österlen Marathon. Det är lite oklart om loppet kommer att vara officiellt kontrollmätt eller inte och det kommer att påverka hur jag satsar. Om det inte kommer att kontrollmätas kommer jag mest att ta det som ett ovanligt festligt långpass, men om det är kontrollmätt kanske jag satsar lite mer, gissningsvis på en tid runt 3:15 eller så.

Igår sprang jag det första riktigt långa långpasset sedan maran i juni (32 km) och även om jag kanske kan få till några till i oktober (förutom Lidingöloppet som blir ett långpass som heter duga) så känns det lite snålt. Å andra sidan är det inte VM :)